s som i seriemördare.

man skulle kunna sitta här framför datorn och samtidigt sy i knappar i en kappa av människohud. knapparna skulle kunna vara gjorda av ben. kropparna måste vara flera så jag får tillräckligt med tyg till kappan. liken ligger för närvarande i frysen. de ruttnar lätt i garderoben.
och trycka enter.
lite broderier kanske. trä senor genom nålsögat och skapa konstverk. ett fång tulpaner på ryggtavlan. röda som blod.
vad tror ni. torkar människohud fort eller långsamt. när blir det skört som fnöske och faller isär?
ctrl alt delete. svårsytt är det i alla fall. det kärvar när man skall dra igenom senan.
kopierar jag en text och försöker lägga in den i cyberrymden. men jag ändrar mig och ristar in den på kappan. som poesi. som serie. som mördare. eller vad vet jag om det. mer än att det är så långt borta från min verkliga hjärna.
och så nära min fantatiska hjärna att jag nästan skräms av mig själv.
jag tror jag måste bereda huden. softa upp den och skaffa fingerborg. over and out.

det kanhända att man inte vågar sig

att man liksom inte vågar chansa på livet. eller på att den där kärleken (man inte vågar) kan bli något av. att man vill lägga ner, kanske lägga sig och torka ihop. aldrig mer äta sockervadd. aldrig mer låta havet spola över stranden. och man kan inte våga bli besviken. fast man samtidigt sviker en annan.
kanske är livet till för att begrava sig i ett hörn. sitta framför datorn och fortsätta vara en nörd. rätt störd i kolan, i soffan ligger en pläd och man har kläder som man inte tar på sig och vadd i hela huvudet. som att man stänger in sig. i sig.
kanske vill man inte våga. kanske är det det enda man vågar. i livet.

efter ullared

som att det regnade, det gjorde det faktiskt. mest hela vägen. och att jag fick shoppat och knö daj in. för människor blir förvirrade där. de står med sina kundvagnar och vet varken in eller ut. de vet faktiskt inte ens hut. och hela gekås var omgjort och jag tågade gång efter annan. hittade det jag ville ha och en massa tomtar stod på parad i hyllorna. god jul kan man säga. och jag såg inte skymten av gekås egen tomte morgan. och tur var väl det. liksom.
körde jag hem och slingrade mig på vägen. det gäller att hålla tungan rätt i mun och på gasen. lagom fart annars åker man över stupet. och det blir ju ingen glad över. faktiskt inte ens jag. även om man kan vara självmordbenägen efter att ha blivit påkörd av kundvagnar på hälsenan.
nynnade jag lite på peter wahlbecks ullared.
http://www.youtube.com/watch?v=7KhJGrxpv70
håll till godo. den mannen gör mig alltid full av skratt.tack för det. och goddbaj.

men hallå, är du förkyld eller har du cancer

som snor har jag kommit att bli. som snor är jag full. snorfull helt enkelt.
jag har vårdat och huldat min förkylning med 40 graders värme och kyliga nätter i ac:ns hotellrum. jag har pysslat och snorat. hostat och förlorat luktsinnet. en natt slog det lock och jag blev inkapslad i en burk. på ett flygplan över europa och jag hörde allt liksom avlägset och främmande. fast kärringen som satt framför mig i planet var en räpa ändå. sällan skådat en sådan kvinna, med ett bistert yttre och ett bittert inre som drog ner henne så hon landade i beteendenivå 5A, den verbala agressionens hemvist.
ja ja, hon har sitt liv och jag mitt. och båda två vinner vi på att hon är någonannanstans och jag är hemma i min förkylning.
nu skall jag bara röka till mig en lunginflammationen eller så satsar jag på cancer direkt. det är nog mer korrekt.

turkar är mest fula

alltså, som singelkvinna vill man ju gärna fröjdas av fagra män. snygga kroppar och välondulerat hår, lite bekväma i värmen och med rakade bringor.

men vad fick man för det. i turkiet såg jag två snygga karlar på 7 dagar och det är ju ingen utdelning direkt. dessutom hade de flesta män alldeles raka bakhuvuden. och håriga bringor eller nåt åt det hållet. så jag fick ligga där och sukta efter granna män från sverige. liksom drömma mig bort under parasollet, där som jag svettades och längtade efter bad. salt var jag mest hela tiden och det låg några salta döskallar i mitt nattduksbord att suga på om kvällarna i brist på annat. i min ensamhet.

psykoanalys-hur du badar din tamiller

så vaknade jag första dagen på min semester och tänkte hur gör man en sådan här dag, planerar jag den in i minsta detalj eller låter jag den liksom gro alldeles själv
kanske löser sig dagen utav bara farten, utan att jag liksom hänger med
kanske skulle jag vädra mina sängkläder och bädda extra rent ifall att det kommer en karl, eller två, som vill sova över här

man vet ju aldrig, nu när man är ledig, om det där svagsinta skenet från mina nerver har lyst upp augustinatten över norra halland och gett mersmak åt någon transylvansk pålspetsare, som kan komma med både en rejäl påle och lämna sugmärken på halsen

i alla fall åt jag frukost, samma frukost som alltid, jag dricker aldrig kaffe och har aldrig gjort, men det vore kanske nåt för mig
så att jag kan bjuda på kaffekalas när jag fyller år, eller varje morgon, typ på sängen om jag vill, sedan kollade jag in om jag hade fått nåt i ögat under natten, ibland lägger det sig stora svanar där som guppar omkring i tårvätska, de ligger i vägen när jag vaknar, som morgonbus
plockade bort ett gulligt svanpar, ni vet väl att svanar ingår livslånga parrelationer, till skillnad från människorna, som skiljer sig stup i kvarten

tonårsdottern ligger fortfarande och sover, det är inte lätt att vara mamma till en fjortis, jag har inte vant mig ännu, att den trevligaste människan förbytts till en parodi på pubertala intriger och att kommunikation är en bristvara, men under semestern skall jag jobba på det
jag skall sluta regrediera till en treårings nivå när hon rusar fram i huset och bli en mild och tolerant militär, med uppstämda marschsånger och belöningssystem innehållande bestraffningar

till sist så läste jag i djurtidningen pets nr 1, 2004, med vidhängande poster av tamråttan akasha, att man bara behöver bada sin tamiller 3-4 gånger per år och att man då kan använda ett oparfymerat barnschampo
det verkar ju oerhört behändigt
själv tvättar jag min bäver varje dag uti fall att någon vill komma och klappa den

dagens poesi: helbrägdagörelse (locktoner)

mer som stormby,
mer som vindkast och tvång
att pulsera
mig som är halv kvinna, till hälften varg
byggd av järn och trossbotten är murken

jag vill lägga mig, hudskava och kyssas
påtvingas dina lemmar och tycka att de är lena, varma och begravda i mitt späck
trollbind månen åt mig. den stora röda pulserande strax ovanför trädtopparnas mörka.
jag vill bada där i det som speglas i ditt levande öga.
ditt olevande kan du hålla för med en orms fläkta skinn. sydd som skydd.

ligg med mig;
i evighetsnära bryska stunder
ett tag om min höft som tango
och våtmark skall öppnas

och sluka stålet

han har en grå påse över huvudet (nätdejting)

hur är det med män egentligen?
vissa av dem vill inte synas och ändå tror de att kvinnor kommer att klä av sig nakna till kropp och själ och låta sig knullas.
hej där jag är kåt på dig fast jag vet inte hur du är. kanske är du en singoalla eller en ballerina. ett kex är du i alla fall och jag får stånd bara jag ser ditt ansikte.
vill du riva min rygg och suga min kuk. själv är jag bäst på att ge oralsex. kom när du vill jag ligger här och längtar efter att du skall ligga med mig. inte för att jag känner dig direkt.
utan mer att jag känner mig kåt i största allmänhet. när kommer du?

jag undrar vad deras syn är på kvinnan, som om vi blir glada och kåta när någon ser oss. som om vi inte tycker att ett utseende betyder något. mer som att vi vill knulla kreti och pleti. nästan som att vi är kåta jämt. åtminstone på dejtingssidorna.
så sitter de där utan profilbild utan presentation och utan några som helst upplysningar. och har mage att känna sig kränkta om man säger nej tack. jag vill inte knulla någon som ser ut att ha en grå påse över huvudet.

jag är inte sexig när jag snarkar

när jag sover är det som att jag älskar bra vibrationer. men resonanser vibrerar alldeles för mycket och jag skräms. skrämmer väck och alla är borta. så jag sover ensam. på distans. några distansminuter bort ligger hunden och katten och alla dessa karlar som har sprungit läck. de är väck nuförtiden och jag vaknar ensam i mitt hav. guppar lite på vågorna, tolkar en dröm. suger på tummen efter tröst när jag drömt mardrömmar och behöver huldas en stund.

och endast freud är vaken. ligger jag naken och berättar om barndom och om felsteg och sexlust och om hur jag vill killa honom i skägget.men han går alltid upp före mig och inte fan snarkar han. det är därför han är sexig. och jävligt död. så det så.

jag är en hora

eller i alla fulligaste fall en som säljer mig. mest min konst. men kanske också min själ eller sockervadd på tivoli.
kungsbacka torgmarknad är ett tivoli. torgvärden är en direktör man springer efter flera varv för att få nåden att tilldelas en plats. om än en liten en.
barnen trevar över gummiarmbanden med plastkiwi och föräldrarna krokar snabbt in dem. "är du säker på att du vill ha just detta?" barnen hinner inte svara förrän föräldern har dragit i det osynliga kopplet och lagt barnet på plats i en korg, eller i en handväska. kanske rent av låst in dem i bilen, med uppvevade rutor. där kan en del barn kokas till döds. det har hänt, visst är det så. hoppsan, jag glömde bort att jag hade ett barn med mig.
så kanske skall jag nu börja sälja min kropp. den är fantastiskt härlig och välanvänd, välhångd och bullig.
hallå, ger du mig en femma eller två. så kan jag köpa sockervadd och komma ihåg att jag själv har ett barn. någonstans.

lite cancer har väl ingen dött av

eller. kanske är det så att kroppen vill dela sig liksom. som om cellerna har tråkigt och vill göra annat än att fungera som vanligt. man kan få lite cancer eller rent av en massa cancer. och då kan man få åka in till sjukhuset och ta emot besked från läkare som är kirurger. dessa läkare har visserligen utbildat sig, men jag tror att de glömde samtalsmetodik och ödmjukhet på sina lektioner.
torr fakta är de bra på men hur är det med mjukvara. det där om att människor blir rädda för döden. ingen vill väl lägga en lars, smida en lans eller sminka en biskop innan det är dags att begrava sig. på riktigt.
jasså du människa får du ångest av att tänka på att du har cancer. det tänkte jag inte på.
så lite cancer har väl ingen dött av. men mycket cancer har flera dött av.och under tiden har man liksom dödsångest. så det så.

skitsnack- man kan ha ont lite här och var

om man känner efter. det kan finnas något knä som ömmar eller en stel hals som morrar. två kilo cancer kan man ha och mista, eller så är det bara en lever med fläckar. typ fläcklever.
ibland har jag spetälska. jag gillar att ha det tom älskar spetälskan. för den går att skriva om. det går att skriva om cancer och det går att skriva om tuberkulos.
och egentligen allt möjligt. det omöjliga är väl kanske att det är svårt att skriva att det är svårt att skriva.
tandvärk är jävulens verk.
lite cancer har ingen dött av.
spetälska är paria.
och tuberkulos kräver ett sanatorium.
det som kräver mest är väl döden. det kräver ett krematorium och det finns ju inte hemma precis.
mest svammel och babbel. jag tror jag har värk i hjärnan.

så pingar det till

och hjärnan är fortfarande klarvaken. kroppen är ett trassel av bubbelgum och solbränd hud.
hela dagen har jag tillbringat med svithart. på rivermarket. utställning och försäljning av konst/konsthantverk. jag tog med några poesihäften sådär i förbifarten. och sålde mest av dem.
tänk att orden lever sitt eget liv, går sin egen väg. bestämde när jag startade företaget att nu får orden vila ett tag. och då är det som om de inte vill vila.
plötsligt händer det. e-boken "jag och min man" är utgiven på pupill förlag. jag är med i deras antologi "hetta" som finns att ladda ner gratis på  http://pupillforlag.se/magento/index.php/hetta.html
och det ligger en bok till i faggorna. orden vill inte vila sig. de vill åka karusell och tugga sockervadd. livet är gott.
och så pingade det till och jag kan inte sova. liksom.

hur fungerar det på sanning

när de på granngården beställer ståltrådsnät. inte vet jag och inte de på granngården heller. eller det vet lite men inte mycket. beställning utförd för 2 veckor sedan och ingen har kommit och lämnat något nät på granngården.
jag är förlamad och numera handikappad. har även sökt bidrag för det. här sitter jag nu med gipsbindor och kan inte tillverka ett endaste hjärta.
för ni kan inte ana hur svårt det är att få tag i ståltrådsnät utan att hamna på psyket.
funderar på om det går att göra en tvångströja av gips.

en liten tub superlim

man vet aldrig vad några tior kan ställa till med. särskilt inte om man köper en liten tub superlim och skall limma ihop ett lås med en plastslang. allt för att påbörja ett armband.
så gick det som det gick. tumme och pekfinger på vänsterhand blev plötsligt ett. trodde huden skulle fläkas av när jag särade på dem. och tog hjälp av höger hand där samma sak hände. allt limmades ihop utom det som skulle ihop.
så nu sitter jag här utan fingeravtryck och funderar på vilka brott jag kan begå. kanske stjäla en get från ett zoo eller sockervadd från en cirkus.
ikväll lägger jag mig med sjok av lim och det fnasar gott när jag löser sudoku. typ har jag lärt mig något. eller inte. jag ser mig själv göra om samma sak imorgon. visdom är inget man får utav sina misstag. eller hur...

båtturen som försvann

en överhettad bro, vad fan är det. kan broar verkligen bli så heta att de behöver kylas ner. har broar känslor, typ heta. kan de typ bli kåta eller hur funkar det. på sanning.
iaf så blev båtturen hisingen runt ikväll med Sofie helt hopplöst väck. den turen hade vi planerat i 3 år och nu tar det väl 3 år till vi ser röken av den båten.
så kan det gå.

det blir inte som man tänker

jag tycker att det känns ovant och spännande. att skriva och blogga (stavas det med 1 eller 2 g, vem vet). håller på att reparera tandvärk. förbereder mig inför olika utställnings/försäljningsalternativ för min konst/konsthantverk. hade bestämt mig när jag startade mitt företag konst och poesibyrån att nu får orden vila ett tag. nu skulle bilden få ta plats. sedan dess har orden tagit plats och jag blev utgiven på pupull förlag. nu väntar en sommarantologi på samma förlag. en gratis e-bok om hetta. så orden lever. sitt eget liv. mitt liv och det är spännande var de tar vägen.