s som i seriemördare.

man skulle kunna sitta här framför datorn och samtidigt sy i knappar i en kappa av människohud. knapparna skulle kunna vara gjorda av ben. kropparna måste vara flera så jag får tillräckligt med tyg till kappan. liken ligger för närvarande i frysen. de ruttnar lätt i garderoben.
och trycka enter.
lite broderier kanske. trä senor genom nålsögat och skapa konstverk. ett fång tulpaner på ryggtavlan. röda som blod.
vad tror ni. torkar människohud fort eller långsamt. när blir det skört som fnöske och faller isär?
ctrl alt delete. svårsytt är det i alla fall. det kärvar när man skall dra igenom senan.
kopierar jag en text och försöker lägga in den i cyberrymden. men jag ändrar mig och ristar in den på kappan. som poesi. som serie. som mördare. eller vad vet jag om det. mer än att det är så långt borta från min verkliga hjärna.
och så nära min fantatiska hjärna att jag nästan skräms av mig själv.
jag tror jag måste bereda huden. softa upp den och skaffa fingerborg. over and out.

det kanhända att man inte vågar sig

att man liksom inte vågar chansa på livet. eller på att den där kärleken (man inte vågar) kan bli något av. att man vill lägga ner, kanske lägga sig och torka ihop. aldrig mer äta sockervadd. aldrig mer låta havet spola över stranden. och man kan inte våga bli besviken. fast man samtidigt sviker en annan.
kanske är livet till för att begrava sig i ett hörn. sitta framför datorn och fortsätta vara en nörd. rätt störd i kolan, i soffan ligger en pläd och man har kläder som man inte tar på sig och vadd i hela huvudet. som att man stänger in sig. i sig.
kanske vill man inte våga. kanske är det det enda man vågar. i livet.