älskade
en gång fanns en tiddå du kysste mig obehindrat
det var innan
jag började gå sönder
det var då du blåste dina andetag inuti
då du gav mig något att andas för
gav dig till mig
nu kramar tuberkulosen mina lungor
tätt, tätt kramar vindenjag sackar efter, saktar in
i rosslingarna
älskade
jag rostar sönder inombordsav regnet som strilar utanför sanatoriets fönster
sitter ensam, blottad, vanskapt
och undrar när du kommer
fast jag vet att du aldrig merkommer att bli de andetag jag livnär mig på
så längtar jag till de stunderna
då du gjorde mig hel
älskade
jag dör här
i bortavaron, i frånvaron
av dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar